dog en smula eller
det gör för ont
men det ska ju
kännas
att man lever

och att vara kär
är inget jag önskar
någon
så ont
så många frågor
så långsam tid
sekunder blir till år

och längtans tårar
fräter djupa fåror
i mjuka heta kinder
bränner
blöder utanpå
inuti

när vi är
tillsammans
är vi i paradiset
evigheten med
varandra

men varje gång
vi skiljs åt
dör jag en smula

och jag försöker
mörda
mina tvivel och
känslor av
otillräcklighet

och undrar om det är
bara jag eller
även du



nere på botten
långt under en bottenlös sjö
i kvicksand
trampar jag för att
komma upp
kunna andas igen

endast du kan
ge mig den luft
jag behöver
för att leva

du är min
konstgjorda andning men
ändå så
levande

och det känns
när det fräter
likt syra
som långsamt
punkterar
del för del av det
pulserande glatta
organ som omnämnes
hjärta
i vilket
all min kärlek

krampaktigt
håller sig kvar
och bepansrad
klarar sig från
de flesta angrepp

kärnvapen
lögner
hopp som dör
och annat ont
och jobbigt

ja det känns....

men jag kan inte
minnas från tidigare..

är det såhär att
vara kär....