Hon log och sa
- Du är en lycklig man

Bakom slutna ögonlock
en blick i inre världar

- Ja, understundom,,,
blev mitt svar

Understundom tillräckligt
lycklig för att kunna leva
med min olycka

Tillräckligt lycklig för
att kunna följa livets dyning
upp i ljuset från de mörka dalars
vilsna längtan

Men i ljuset
eller mörkret också veta
- ingenting förblir...

Allt har sin tid
vill man leva
får vänja sej
därvid...