Del 4
Är jag inte manlig nog?

Jag hasade ner byxorna en bit för att dölja mina former, den vita blusen satt pösigt och det tjocka mörka håret var visserligen långt nog att täcka mina öron men nådde inte längre än till mina käkben. Tänk att jag i tretton år hade fått bo hos min moster för att bli en dam, och de först jag gör när jag kommer hem är att bli en man… eller åtminstone så gott som det går. Jag var faktiskt nervös. Vem var West egentligen? Han hade verkat rätt trevlig de där få sekunder som han hade snackat med mig, men sådant kan man ju inte gå på. Jag kollade mig lite vilset omkring, taxin hade åkt och jag kunde inte se annat än öken. Det här stället låg verkligen utanför stan, och inte en liten bit heller. Jag kollade tillbaka upp emot skylten över den stora grinden, ett tunt staket bredde ut sig på båda sidorna och såg aldrig ut att ta slut åt något håll. Men här kunde jag inte stå, då skulle ingen människa i världen lägga märket till mig. en smal gång ledde in och längre ner på det inhägnade området kunde jag skymta hus. Så jag slängde upp väskan på axeln och började gå. Jag kom allt närmare och närmare ett stort hus på min högra sida. Dörren stod öppen men ändå kändes de öde. Det var en stor gårdsplan och en röd, små rostig bil med flak stod slarvigt parkerat vid hus gaveln. Solen gick i moln ett tag och den jobbiga hettan tog en paus. Lite längre bort hörde jag ett gnäggande och jag kollade ner för vägen igen. Längre ner låg en paddock och på var sida stod två hus som såg ut som stall. Kanske var han där. hästarna glodde på mig när jag närmade mig. de tittade ut med huvudena utan för stallväggen.
”Hallå?” ropade jag försiktigt.
”Hallå!” hörde jag plötsligt en mörk stämma bakom mig. jag vände mig skyggt om och spärrade upp ögonen. Där stod han, med en stor cowboy hatt på det sandfärgade håret. Ett vitt linne med en rödrutig verst och mörka jeans med bruna chaps över. Jag tappade nästan hakan ett tag. Nu förstod jag varför min syster blev så upp i varv varje gång han kom in till stan. Han var lång och muskulös med ett väldigt manligt men vackert ansikte.
”Vad vill du?” frågade han och lät nästan ohövlig. Det drog mig ur mina dagdrömmar och jag kollade skarpt på honom.
”Jag har en fråga till dig.” sa jag och kände hur oförberedd jag var på detta. Hur hade han kunnat komma upp bakom mig utan att jag märkt det. Han nickade stöddigt åt mig.
”Du har vunnit Rodeo mästerskapet va?” frågade jag. Då skrattade han till.
”Haha jo det är sant. ”skrattet gjorde mig ännu mer osäker.
Men istället gav jag upp de formella språket och vräkte ur mig allt.
”Jag gör vad som helst! Du måste lära mig, jag betalar!” sa jag. Han sköt bak hatten och kollade lite förvånat på mig.
”Lessen… gr.. grabben, men jag har inte tid med sånt.” sa han och vände. Tänkte han bara skita i mig. jag hade inte kommit så långt för att få honom att inte ens tänka över de.
”DU!” skrek jag och sprang efter honom. Då stannade han upp och väntade.
”Jag kan jobba åt dig!! Jag kan bli din slav, snälla du måste lära mig! annars är jag körd!” sa jag. Han var stilla ett tag men började sedan att gå igen. Då kastade jag mig om hans ben för att få honom att stanna. Då kollade han chockat ner på mig och ryckte loss benet.
”Du är verkligen desperat!” sa han irriterat. Jag kollade bedjande upp på honom och han stannade upp och kollade fundersamt på mig.
”Har du en syster? ”frågade han. Jag blev en aning ställd till frågan, vad hade det med saken att göra?
Men det hade jag ju, så jag nickade fundersamt. Han kollade på mig ett tag.
”Jo…” sa han fundersamt.
”Jag behöver ju någon som gör skit göran.” sa han. Jag kollade oförståeligt på honom. var det ett ja?
”Så du hjälper mig!!??” frågade jag.
”Om du jobbar bra!” sa han. Jag rynkade näsan men ställde mig upp.
”Okej, jag ska inte göra dig besviken, vart ska jag bo?!” frågade jag.
”Bo!?” frågade han chockat.
”Ja, tror du jag äger villan intill eller?” frågade jag. Han kollade skumt på mig. de fanns ju inte hus på flera kilometer här omkring och han förstod nog min ironi.
”Okej, där!” sa han och pekade på ännu ett hus längre ner. Det såg ut som en stor ladugård och det var det nästan. Han gick med raka steg dit och jag följde efter som en liten hund. Ladan var stor och hela nedervåningen var full med verktyg, djurmat, pryttlar, allt möjligt. De fanns ingen plats för mig där, men han fortsatte upp för en trästege upp till en övervåning. De första jag såg när jag kom upp var halm! Hur mycket som helst! Men det gick att gå förbi och i en tredjedel utav ladans övervåning var det rent ifrån halm. Där stod en låg säng med ett litet nattursbord, en batteri driven lampa och en stor spegel. De fanns inge glas på fönstren men det var en perfekt utsikt över stallområdet och gårdsplanen vid huset.
”Oj, har det bott någon här innan?” frågade jag. Han nickade kort.
”Imorgon klockan åtta vid paddocken. Vi börjar med en mjukstart.” sa han och vände. Jag väntade tills jag hörde hans fotsteg på nedervåningen innan jag började hoppa och dansa! Jag hade lyckats. Nu behövde jag bara jobba på bra, så skulle han lära mig. vem var bääst!!? JAAG. …okej, han var, men jag hade i alla fall lyckats övertala honom.
Han var nog snällare än han verkade. Jag slängde ner väckan på trägolvet och la upp min kudde i sängen. Jag skull nog behöva komma in till stan för att köpa lite saker till detta lilla rum men jag klarade mig just nu. Jag kollade ut igenom det andra fönstret som låg åt andra hållet och tappade nästan hakan. Han hade ju hur mycket mark som helst!! Och hur många hästar som helst! Jag kunde kanske skymta det tunna staketet vid horisonten, det såg ut att vara kilometer dit bort. Det var inte mycket mer än sand dock. Två stora hagar fanns också där med ca fem hästar i varje, sedan hade jag ju sätt massvis med hästar i stallet. Jag skulle somna riktigt lycklig idag!


West kollade på mig med granskande ögon. Jag var inte den bästa morgon människan men jag hade med all min kraft pallrat mig upp.
”Är du vaken?” frågade han. Jag nickade.
”Hur gammal är du egentligen? Hur ska du orka tung jobbet med de där armarna?” sa han skeptiskt.
Vad hade han tänkt att jag skulle göra egentligen?