Om man tog alla referenser till tåg och räls i Bruno K:s texter
skulle man då kunna bygga upp det svenska tågnätet på nytt
lägga nya spår som gick rätt hem tillbaka
så att vi kunde säga hej till varandra igen
obundna av befintlig järnväg.

Med en rämnad infrastruktur kunde vi i de gamla spåren vandra
som pojkar längst järnvägen en sommar eller
flickor som kastat sina skor på de övergivna tågledningarna
för att symbolisera en ritual av övergång
som tågövergången mellan vuxenlivet och barndomen.

Så vi köper ”Svart som silver” och börjar letandet
vi ska med hjälp av ord bryta upp
och lägga egna spår, kanske rakt genom
Sverige eller bara hem till alla vi förlorat
så vi kan finna, finnas och
återfinna.