i skarven mellan vår och sommar
träder det in
vemodet

världen är för vacker
för ljus
dagarna för långa

förut kunde jag gömma mig, hemligt trolskt mörker
njuta av tystnad och tända ett ljus
se mot aftonhimlen och all dess stjärnor...

men inte nu

borta är den mörka himlarymden
saknad och efterlängtad

för det är när allting är som mest glättigt
glittrigt och partaj som efterränksamheter får en andraplats

jag betraktar
små mirakel
blommor som slår ut, fjärilens första flygtur
samtidigt som jag vänder på köttet på grillen
och skrattande konverserar med vinterbleka vänner

dom skulle bara veta
att jag längtar till hösten