Ur min verklighet...
Den vackraste
Så vänder hon sig om
lite dröjande med blicken
mot det som var
hon vet
att man inte
kan leva med de döda -
men minnen, ljuva som
den skönaste sommaräng,
dem kan man spara
djupt inom
och hela livet ut
men det är de levande
som behöver henne
det är där hon ska
lägga sin energi
all sin kärlek -
och med sång
i sitt hjärta
går hon ut till honom
där han sitter tillbakalutad
i trädgårdsstolen
hans glittervarma blick
möter hennes
när hon
lyckligt rörd till kärlekstårar
säger "Du, det är tack
vare dig
som morgondagen finns" -
han ler
men det viktigaste
är att han även
fullt ut
förstår...