Del 10 – Är det okej?

Jag kunde knappt sova på hela natten. Jag låg bara spänd och funderade på ifall det var över för mig nu eller inte. När klockan väl ringde kändes det som att jag hade sand i ögonen.
Jag satt mig upp i sängen och kollade på kläderna jag lagt fram. Skulle det vara förgäves att dra på sig en roll idag? Att fixa sig och spela kille? Jag bet mig i underläppen och reste mig.

Jag såg West vid paddocken, han verkade vänta på mig. han hade nog en jobb uppgift åt mig! intalade jag mig själv för att hålla lugnet men för varje steg närmare så steg också oron.
”God morgon.” sa han likgiltigt då jag stannade framför honom.
”God morgon.” svarade jag. Han var tyst ett tag och det kändes som att han synade mig, kisade med ögonen innan han började snacka.
”Vi måste nog snacka!” sa han. Då brast det för mig.
”Okej, förlåt, jag vet, men du vet inte hur gärna jag vill det här!” sa jag. ”jag ville inte ljuga men jag kom inte på något annat sätt..jag….” sa jag men blev tyst då jag såg West uttryck. Han kollade med sänkta ögonbryn och en oförstående blick på mig.
”Eller vad var det du ville snacka om?” sa jag. Han harklade sig.
”Vad trodde DU att jag skulle snacka om?” sa han i stället. Jag svalde och flackade med blicken.
”Em, vad? Säg nu!” sa jag. Då ryckte han på axlarna och såg lite smått irriterad ut.
”Innan du börjar jobba idag så måste jag säga att jag glömde att berätta en sak förut, om det kommer hit en lång, smal man, oftast klädd i grönt, be honom att gå eller sparka honom i skrevet.” sa han. Jag såg ytterst oförstående ut.
”Emm… va?” svarade jag. West började gå emot stallet.
”Ja, det kan hända att han kommer hit ibland.” sa han som om det var det jag inte förstod. Men det var nog ingen idé att fråga, han verkade inte så glad idag.
”Jag har inga ärenden idag så vi jobbar tillsammans.” sa han sedan och jag följde honom in i stallet. Kai hade kanske inte sagt något trotts allt.

När eftermiddagen kom var vi klara i stallet och med de hästar som hade behövt byta skor och skötas om lite extra.
”Ska vi in och äta eller?” frågade West och rätade på ryggen. Jag nickade fundersamt. Jag var hungrig men tanken på att Kai kanske var hemma gjorde mig lite osäker. Och jag hann inte tänka på det länge för plötsligt stod han, Kai, i den stora dörr öppningen i stallet. West vände sig om när han såg hur mina ögon spärrades upp.
”Vi tänkte precis äta.” sa han till Kai. Kai gav honom en snabb blick och kollade sedan på mig.
”Okej, men du kan gå in i förväg, jag måste bara få prata lite med Ca..mine.” sa han. Jag blev kall i hela kroppen. West såg undrande ut.
”O..kej..?” sa han och gick förbi Kai i dörren. Kai kollade efter West som för att se ifall han hade gått långt bort nog innan han plötsligt tog ett par snabba steg fram till mig. han stannade tvärt och synade mig.
”Inte konstigt att du ser så kvinnlig ut!” sa han. Jag stirrade bara på honom. Vad skulle han säga? Vad skulle han göra.
”Vad menar du?” frågade jag tyst. Då såg han fundersam ut i några sekunder men plötsligt stäckte han fort fram handen och tryckte den hårt emellan mina ben. Det gick så fort och jag blev så chockad. Så gjorde man väl inte. Men som reflex slog jag bort hans hand och smällde till honom över ansiktet. Det blev tyst och jag sänkte chockat handen. Vad hade jag gjort? Jag hade slått till honom. Men han hade inte precis heller varit så hövlig. Jag gapade bara ett tag i försök att säga något innan jag kunde tala.
”Vad håller du på med?” sa jag. Han vände sakta tillbaka ansiktet emot mig. han såg minst lika chockad ut.
”Jag tänkte väl..” sa han. Sedan blinkade han till som att han precis hade förstått vad som hände.
”Mitt ansikte!” sa han. ”Eller jag menar, förlåt..” han verkade verkligen förvirrad.
”Vad..!” hann jag säga innan han satt två fingrar över min mun.
”Förlåt, jag ville bara vara säker!” sa han. Jag fnös åt honom.
”Gör man sådär då?” frågade jag.
”Men det är väl lättast så.” sa han och verkade helt plötsligt lika säker som alltid och nästan lite stöddig.
”Tänk om jag hade varit en kille då.” sa jag. Han snörpte på munnen.
”Då hade jag nog känt det.” sa han och flinade svagt. Jag visste inte om jag skulle skratta eller slå honom igen, situationen kändes bara så lustig på något sätt.
”Men du kan ju inte, jag menar, jag skulle kunna anmäla dig för kränkning!” sa jag. Då höjde han på ett ögonbryn åt mig. sakta började han gå närmare mig, tills jag fick börja backa.
”Berätta istället för mig varför du gör det här.” sa han med blicken fäst med min. tillslut slog min rygg emot en boxdörr och jag var tvungen att stanna. Kai stod jätte nära och böjde sig ner en bit för att se mig i ögonen. Då märkte jag plötsligt vad han gjorde. Det var alltså så här han var emot tjejer. Fick dem att rodna genom att vara överdrive närgången.
”VÄNTA!” sa jag med hög röst. ”INNAN JAG BERÄTTAR NÅGOT FÖR DIG SKA DU HA EN SAK KLAR!” sa jag. Han höjde på ögonbrynen.
”BARA FÖR ATT DU ÄR EN… NÅGORLUNDA… SNYGG… MAN SÅ BETYDER DET INTE ATT DU SKA KUNNA KÖRA MED MIG NU NÄR DU VET DET HÄR! BACK OFF!” sa jag. Han tog lydigt ett steg bakåt och det förvånade mig nästan.
”Em okej, asså…. För det första så gillade jag när vi var vänner Kai, så försök snälla inte med något nu.” sa jag. Då log han plötsligt mjukt emot mig och ställde sig rakt.
”Okej, men hur mycket utav det du berättade igår var sant?” sa han lugnt.
”Okej, allt var sant förutom att jag klippte bort en del.” sa jag. Nu fick jag lov att berätta om allt men hela sanningen den här gången. Kai nickade.
”Och du heter?” frågade han sen.
”Carmen.” sa jag. Plötsligt blinkade han till.
”HAHA det var ju dig vi höll på att rida över i staden. Inte konstigt att jag tyckte att du var lite för vacker för att vara en pojke.” sa han.
”Jag ska föreställa en man, ingen pojke.” sa jag lite buttert. Då skrattade han igen men blev plötsligt tyst. Han såg ut att tänka.
”Ska vi gå in och äta?” frågade han då. Jag sänkte ögonbrynen, tyckte han att allt det här var okej?
”West undrar nog varför vi tar sådan tid.” sa han och vände sig om.
”Ja fast West!” sa jag men Kai avbröt mig.
”Jag säger inget till honom!”