Jag ser hur du försöker titta in
Kanske hitta in
Men det finns inget mer än precis det du ser
Kanske mindre…

Döda speglar förseglar en naken maskin
Ett förflutet kortslutet av epidemin

Vi tynger ihop, vi lättar isär
Vi har skiktas i samma artär
Två Jag står och tittar på gamla sår
Vi som slog oss igenom olyckans år
Men Viet förvandlas nu till Jaget
Och vårat hjärta slår
en minut i taget…

Glädje undanbedes men bedrivs i periferin
Som varsam hantering av nitroglycerin

Jag står utanför vid din sida
Fast ändå inte, jag har tagit mig ut
Minnen är alltför rigida
Jag försöker, liksom du att se ett slut
Men det finns ingenting att se
Kanske tittar vi efter ett minne…