har provat alla möjliga vägar
varav min egen
den mest bedrägliga

ropat alla namn
inget hjälpt

sökt i alla källor
bittert som sött
ännu samma brist
på svar


min själ lika tom
min vilja lika svag

mitt jag så otillräckligt


Har varit hög som låg
varit rik som fattig
inne som ute

fortfarande samma summa
samma svar


en dag död
sedan glömd


En dag allt räknas samman
vad vore jag då?


själ som ropade
kropp som skrek
ande som suckade


förlossning


Varför är det så svårt
att ge sig själv
för något högre,
för något mer?


Är vi så begränsade
av vad vi hör,
av vad vi ser?


Känner vi inte
ropet inom oss?

Att inget egentligen spelar roll
om vi inte har förvissning om
vad vi hamnar en dag
då allt är slut


Har vägen blivit mer än målet
i denna upp-och-nervända värld?

Bryr vi oss inte längre om
de vi mist på vägen
de som kämpat
för vår skull?

De som gett allt
men fått inget


De som gravar stumt vittnar om
de vars stenar – sist höjde sin röst?


De som pekar, visar på
destination för vilsna själar
för trötta kroppar
för längtande andar


För små som stora
människobarn


Allt gör detsamma
i mullen likställs alla


Då jämnas allt
vi åter reses upp
Kläs för sista vandring
målet för vår färd


Må vi ha allt klart
till sista domens dag


Inget annat räknas
Inget annat spelar roll
Än livets stora destination

Välj höger eller vänster

Men kom aldrig och säg
du aldrig fått ett val

För allt du hittills mött
har varit val på väg
tills intet val finnes mer
ingen väg vandra
längre än
dig själv