lukten av ensamhet
hälarna djupt nedborrade i sockersanden
med ditt blänkande öga ännu fastsurrat vid min mun
står jag
i drömvärldsövergången

tomskallen dinglande ut över avgrunden
förminskad urgröpt
och slutligen frikopplad från sitt ursprungliga fäste
ett stinkande djurhuvud har den mig blivit
mer än något till människa bundet


trådarna
de luminösa filamenten
vilka löper genom våra kroppar

barnet
det silvergnistrande kosmosynglet
i utkanten av galax fem


kan jag lämna dig nu
kan jag det?