Du, klädd, helt bart, i endast dina mörka lockar, med bröstet böljande i mjuka vågor, glänser i tjärnens svarta vatten.
     Du, doftande och skön, naken, som en blomma, ensam på en öde hed.
     I mina drömmar, bortom mina slutna ögonlock.
     Du, allena, är det enda jag ser.

© Björn Solum