Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Monolog

-Vad är det för fel på dig C? Varför måste du förstora upp varenda liten jävla sak hela jävla tiden?
Lyssna på mig när jag pratar med dig C!
Varförmåsteduförstorauppvarendalitenjävlasakhelajävlatiden?

-Men C jag kan inte hjälpa det.
Jag kan inte hjälpa att ända sedan den dagen jag valde att tro på hans ord, så har hans ord tilltagit i kraft.
Jag visste inte ens att sånna krafter fanns.
Kraft att bygga upp
eller trasa sönder.
Så hur ska jag kunna stå emot,
när bara ett litet ord av hans har kraft nog att höja mig till skyn
eller rycka undan marken under mina fötter?

Och hur skulle jag kunna veta C, att ända sedan den dagen jag började lägga vikt
vid hans åsikter
så har hans åsikter
bara ökat i vikt
så mycket att dom nu väger över alla andras.

Jag släppte in honom tillslut, eller hur?
och sen den dagen, förmodligen där på sekunden,
då jag insåg att jag har honom
så gav jag liv åt en rädsla inom mig
nu mera är jag livrädd
att jag ska förlora honom
Insikten om värdet i allt jag ser i honom
Gör mig vettskrämd
kroppen på helspänn
varje cell i försvar
sökande efter det där tecknet
lyssnande efter de där ljuden
som ska bryta tystnaden
de där stegen
som ska stampa sönder friden
när han ska resa sig upp
och be mig släppa ut honom
igen

Jag öppnade en dörr för honom, självklart gjorde jag det
men hur skulle jag kunna veta
att jag skulle dra med mig hela muren på vägen?
sen den dagen jag lät han se mig
kan jag inte gömma mig någonstans.
han har förstört
varedna klädnad till att klä mina känslor
inför han är alla känslor
nakna
så är det konstigt att jag fryser ibland C?
är det konstigt att jag skäms ibland, för mina nakna känslor?

Och naturligtvis gjorde jag han till en del av min värld.
jag kunde inte veta att han och hans kärlek och tankar och åsikter skulle ta sån plats
och väga så tugnt
att det nu mera bara behövs ett liten knuff
ett litet ryck
minsta feltramp
på hans del av min värld
för att få hela min värld
att börja tippa

Så jag kan faktiskt inte hjälpa C
att jag förstoraruppvarendalitenjävlasakhelajävlatiden
när det gäller honom

Maria säger att jag är kär

Men jag kanske håller på att bli galen C?




Fri vers av C"
Läst 273 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2011-05-20 10:36



Bookmark and Share


  Soaring
Gillar att du har skrivit texten som att någon pratar med sig själv, något som alla säkert har gjort och känner igen sig i.
Tycker att du formulerar känslan på ett vackert sätt. Gillade särskilt stycket med.
"Så hur ska jag kunna stå emot,
när bara ett litet ord av hans har kraft nog att höja mig till skyn
eller rycka undan marken under mina fötter?"
Jag reagerade bara på en liten språklig grej, att du ibland skriver "han" när det egentligen ska vara "honom".
T.ex "Och naturligtvis gjorde jag han till en del av min värld."
Endast en liten grej som jag tänker på bara för jag är språknörd. Det kanske dessutom är meningen eftersom det bara är vissa gånger du gör det. I vilket fall som helst bara en liten bagatell i en annars vacker text som jag gillar skarpt!
2011-05-22

  Blodros
gillar formen att du valt att diktjaget pratar med någon..
en text som bara måste läsas till slutet..
me like!
2011-05-20

  Pimsan Ivarsson
Vackert skrivet om förälskelse. Att förstora någon. Att se någon som större,bättre,visare,vackrare än en själv. Att krympa sig själv. Knappt våga andas för att inte störa balansen...
2011-05-20
  > Nästa text
< Föregående

C
C"