~*~

Om ni bliva funna såsom lydaktiga, och bibehåller
Oföränderligt hans fullständiga kärlek orubblig
Vars avkomma ni äro. Så åtnjut under tiden
Er arvedel utav den glädje som detta glädjens tillstånd
Kunna innefatta, oförmögna till mer. [505]

Till vilket mänsklighetens Stamfader svarte,
O välvillige ande, nåderika gäst,
Väl haver du lärt den väg som må leda
Vår kunskap, och Naturens skala satt
Från dess mitt till periferin, varefter [510]
Uti kontemplation uppå de skapade ting
Vi stegvis må till Gud uppstiga. Men säg nu,
Vilken betydelse den inneslutna förmaning har, om ni bliva 
Funnen olydaktig? kunna vi då önska olydaktighet
Till honom, eller möjligen hans kärlek övergiva [515]
Som skapade oss ifrån stoftet, och placer'de oss här sedan
Full till den yttersta grad utav den lycksalighet
Människors önskan kunna uppsöka eller upptänka?

Till vilket Ängeln, Son av Him'len och Jorden,
Åtföljde: Att du är lycklig, har du Gud att tacka; [520]
Att du fortbl'ver sådan, har du dig själv att tacka,
Det vill säga, din åtlydnad; som står däri.
Detta var förmaningen som var er giv'n; väl bet'nke.
Gud skapte er fulländade, ej oföränderliga;
Och utav godheten gjorde han er, men för att framhärda [525]

John Milton 1667

LPWJ svensk version 28/05/11

Förlorat Paradis: Bok I - V (J.Milton)