En mycket spontan text skapad av rastlöshet och längtan. Helt osencurerad och sann.<3
Törsten kan aldrig släckas
Du rörde vid mig
som vinden smeker träden
utanför mitt fönster
Du såg mig
Jag såg inte dig
Det går inte att se en vind
fastän man vill
Jag sitter vid datorn
och känner dina ord
om ensamhet och längtan
Det känns som att jag ser något
av dig
Vi behöver varandra
för att släcka törsten
av vad vi inte kan få
Törsten kan aldrig släckas
Men minnet av
din varma kropp mot min
får mig att vilja fly med dig
Våra stunder är exklusiva
för de bleknar ju längre vi fortsätter
Nu fanns mer än någonsin
då
Dina konstnärshänder
skissade närhet och spänning
på min nakna hud
och fick mig att darra
av upphetsning
då vi drogade ner varandra
med en plågsamt långsam avancering
Varenda milimeter av vår närhet
blev medveten
Varje milimeter av mig
fick du som ditt eget
just då
Nu sitter jag här och tänker
på hur mycket jag vill ha det
men hur jag aldrig
skulle göra det om jag fick chansen
Du är bara en dröm nu
Jag är en ny människa
med en gammal längtan
Du är på väg någonstans i livet
Jag vet att det inte är lätt
Det var därför jag kom till dig
därför du lät mig komma
Annars hade jag aldrig frusit vid hans sida
och inte velat störa hans sömn
med att fråga om han ville hålla om mig
för det tror jag han inte hade velat
Annars hade jag aldrig gått ner
flera trappor till dig
fast jag inte visste att du var där
och du hade aldrig lagt din arm över mig
Vi tog det vi fick
istället för något bättre
men det vi hade
var bra nog
för att det skulle bli lättare
att andas järndimman i våra liv