Stelnad är tårar
Så oändligt långsamt
Betraktar bit för bit
Ser solen forma handens längtan
Efter närhet
Ömhet
Betraktar tomheten
Fylld av ödsligheten
Vidderna som fladdrar på båda sidor om livet
I allt snabbare takt
Solen dalar i rummet
Kastade skuggstoft mot väggarna
Runt omkring ekar det ohörda
Ser fönstret immas av väntan
Vägen är ändå tom
Steg läggs vid steg där du gick
Kaskader av is faller tungt
Tårar stelnade
När solen skymdes av mörka moln
Ur djupet av hjärtat för en stund
Glimtade anade att du fanns
Den handen trevade efter
Ser min tomma hand längtansfylld
Ser glaset blänka på båda sidor
Ser vägen för alltid utan dina steg
Ser solens sista strålar falla mot trägolvet
Ser dig inte mer
©Susanne Angelöf