Jag har en cancerstad
i det hjärtrum där dina
naglar letat sig in.

Och där ligger du på
daggsorgset gräs och
granskar himlen ur
fel vinkel.

Jag orkar verkligen inte
känna hur dina fingertoppar
trycker på under min hud.
Fast det syns ändå hur
nära du var för jag har
märken från dina tänder
på mina höftben.

Har märken från
dina hjärtslag
under täcket.

Du spiller bläck
överallt du går
gör det omöjligt
för mig att tappa
bort dig.

Och så som jag vill
ha dig är inte ens
vackert.
Bara en gnutta
självdestruktivt.

Du kväver mig
inifrån så långsamt
att jag inte ens inser
att du dödar mig.