Cirkuspinsessan Elvira Madigans och löjtnant Sparres omöjliga kärlek slutar med att han först skjuter henne sen sig själv. Hon blev 21 och han 35
Elvira Madigan
Får jag be om största möjliga tyyysssstnnnaaad
sorlet sjönk
tät spänning skar genom luften
i den dunkla popcorndoftande arenan
Inne i cirkelns mitt stoltserade direktören
mustaschen viftade förnöjsamt i takt med
trombonens basunerande
sagorna blev verklighet
magi blev sann
ingen kunde som han
trollbinda med löftet om hissnande
tårdrypande
makalösa upplevelser
innanför hans tältduk
Magin i ögonblicket när entrén öppnade världen till det fruktade och nervkittlande
publiken andades i takt med trumvirveln
eskalerade i snabba stöt i trumpeten
Nu, nu där
Entré
cirkusens stolthet angav tonen
när den förtjusande
bedårande
lindanserskan
flög in på hästryggen
Hon måste vara övernaturlig viskade publiken
ett väsen
inget mänskligt kan vara så vackert
så graciöst
som en älva på den korpsvarta hästen
andlöst
Blickar möttes
tiden upphörde att finnas
Ögonblicklig vanvettig otillåten kärlek
Han en löjtnant
make
och far till två barn
Hon
cirkuspinsessan
hyllad och ärad
cirkusens firade stjärna
Kärleken
drog dom mot sitt öde
Cirkusen for långt upp i landet
bort från det farliga
att låta den passionerade kärleken slå rot
Älskande i lönn suktade
älska mig
älska vill jag dig
den ende för mig
Brev
efter brev
om djup och innerlig längtan
Mötet och flykten och desertörer de tu
rymmer till Danmark
vill älska varandra
innerlig kärlek så förbjuden
Få sova i varandras armar
vakna i soluppgången
njuta sin längtan
och leva varje andetag
tillsammans
Rädslan ökar en cirkus på väg
lever i skydd av okända namn
igenkända och allt vore förbi
Ingen väg där synes
livet så svårt att härda ut
Tillsammans på flykt utan hopp
bara vilja leva hjärtats väg
men där tog vägen slut
Ett träd i en dunge
hennes liv han ändade
sitt eget sen förenade med sin älskade
Nu för alltid
de vilar
invid varandras sida
© Susanne Angelöf