Jag är ett monster med hål som ögon och eldsprutande mun
allt runt mig förstör jag
gör till sot och stoft och mull
och ingen kan leva mig nära
mitt hjärta är kallt och dött
och jag brände ändå upp alla som jag hittills på vägen mött

Jag är ful och arg och vildsint
en tornado av ilska och hat
och ändå så är jag så ledsen
så hopplös och helt desperat

för djupt inom mig så vet jag
att monstret är bara en lögn
ett skydd ja en sköld ett hölje
sytt utav osäkerhetens söm

utåt så är jag ett monster
fast jag är så liten och rädd
jag vill bara vara säker
på att aldrig min själ blir sedd

Vill inte öppna mitt hjärta
vill inte visa mig själv
Är det bättre att var ett monster
en att släppa kontrollen säg?

för en blottad själ är sårbar
kan känna saker som kan få
ett litet ynkligt hjärta att
banka, bulta, slå

ett monster känner smärta
en mänska lika så
men en mänska kan känna kärlek
och bli sårad också då

Jag är ett monster som förstör och fördärvar
allt som jag runt om mig ser
jag skriker och gormar och gastar
vill inte vara så mer.