Jag har lärt mig fel från början.
Startade med skevt utgångsläge.
Som om där aldrig funnits någon navelsträng.
En strid som började tidigt.

Och det var aldrig någon som sa:
STOPP(!!), stanna, sakta in, sluta spring, vart är du på väg, vart är det du behöver nå, eller komma ifrån(?), vänta upp ett tag med det du sysslar med, vad gör du egentligen Carolina(?),och för vems skull, vad tror du att du ska vinna, vad är du så rädd för att förlora, vem gömmer du dig för, vem försvarar du dig mot, fäll in taggarna, ta ner skölden, lägg ifrån dig vapnen, lugna dig lugna dig lugna dig.
Det var aldrig någon som sa nått av det.
Det var aldrig någon som berättade

Att det handlar om att leva ett liv
Inte om att vinna ett krig