det är något så bräckligt med luftslott
speciellt när man upptäcker
att all luft och drömmar man blåst upp det hela med
gör att det istället förvandlas till en

hoppborg

alla goda förevändningar
tankar och planer
byter skepnad

och studsar likt irrationella
barn

hoppborg som luftslott
lika fort som drömmar vävts klart
sprättar verkligheten upp sömmarna

kvar
i vinddraget
är man plötsligt själv
blåst
tom


tills nästa dagdrömmande ögonblick