Jag sitter ensam i skutan på böljan den blå då jag bara låter båten min få glida med strömmarna vind för våg
mot ett ovisst öde
Men det gör ingenting för så länge jag bara har mitt metspö med krok och flöte, så ska jag nog bara klara mig
Så jag låter nu skutan min bara få följa med detta flöde
vart det nu än bär
Så det enda som jag kan registrera just nu är att jag är här ute på det så öppna havet
På det hav som jag nu håller så otroligt kär

Ken Cassel
11/8-2011.