Vi saknar oss alla
vilken nostalgi
när vi till slut bara
är minnen på ett
fotografi,
vi var alla barn där
det viskar överallt
från början var människan god,
men till slut över skuggig
molntäckt strand ska vi
våra själar omslutna i en solglimt
lekande flyga ut,
över en solnedgång där
jorden färgas röd
där jag en gång som ett
glödande kol mindes hur
det rödaste höstlöv lyste,
ja fast allt är mörkt och natt
det mesta döljs i skuggor,
så över lugna skogars sus
stiger där små solglimtar
en av alla oss i sänder
som vinkar till vår jord farväl,
så fyllda av kärlek så skimrande
små ljus.