Snart tar jag bilen
Jag bara åker hem till Dig
Parkerar på Din uppfart
Och säger "Här är jag nu"

Varför gör jag då inte detta?

Ja...
Jag är nog för rädd
För rädd helt enkelt...

Tänk om Du inte lever ensam längre
Tänk om Du glömt bort mig
Trots att Du känner mig så väl
Trots att Du vet att jag är tillbaka igen

Varför gör jag inte detta?
Varför är jag så rädd?

Jag vågar inte möta Din eventuella nya verklighet
Jag är rädd för att Du har gått vidare med Ditt liv

Mitt liv och min verklighet är kvar där den var senast vi sågs

Är inte det patetiskt?

Ändå kan jag känna att det ännu finns hopp
Jag har fått tecken på det...

Nu måste jag lösa det här...
Hur jag än vänder och vrider på det
Så är Du den som står mig närmast
Och ändå har det passerat "en och annan"

Snart kommer jag att våga "ta steget"

Jag är nu beredd att ge upp allt för Dig

Men varje gång jag är beredd så kommer någon annan
Någon annan med sina "lockelser"

Men nu börjar jag att lära mig
Varje gång en ny lockelse uppenbarar sig så tvekar jag
Och det är på grund av Dig

Det borde väl säga allt???