jag sprider mig
samtidigt som vikten ökar, cigaretterna blir fler
sen färre och sedan
fler igen.

jag sprider ut mig, lägger mig som en hinna
en hinna över era hjärnor, en ångest som
bara var min men nu rinner ut
men det finns inget papper kvar att torka upp den med

allt papper är täckt av torkat blod
sönderskuret av rakblad och sedan
nedspolat i toaletten tillsammans med rester
rester som jag inte ens vill titta på

jag försöker sticka ut taggarna, hålla er borta
le mot er och låtsas, så som jag så ofta gjort
hålla er på avstånd så att taggarna bara sticker mig
och inte er
men det går inte längre, jag kan inte andas inåt längre

förlåt, förlåt för att
min börda är er börda
förlåt för att jag inte lagas
utan bara trillar isär lite mer

men jag tror det kommer att bli bättre nu.