~*~

Ändock hava erfarenheten lärt oss hur av det sanna goda,
Och om vårt goda, och om vårt värde
Hur förutseende han är, så fjärran ifrån tankar
Att oss förringa, hellre benägen att bejubla
Vårt lyckliga tillstånd under ett Överhuvud mer nära [830]
Förbundna. Men att det dig föunnat är orätt,
Att över jämbördiga en jämbördig Monark Regera:
Dig själv såsom väldig och praktfull anser i ditt gällande,
Eller hela den Änglalika Natur uti en förenad,
Jämbördig honom den födde Sonen, vid vilken [835]
Såsom hans Ord den mäktige Fadern skapade
Allting, äv'n dig, och alla Him'lens Andar
Av honom skapade äro uti sina skinande grader,
Krönte dem med Ära, och till deras Ära ben'mnde
Troner, Herravälden, Prinsdömen, Förmågor, Krafter, [840]
Krafter Oumbärliga, icke heller av hans Styre förskugg'de,
Utan mer lysande där gjorda, såsom Överhuvud
En uti vår skara således överskugg'd bliva,
Hans Lagar är våra Lagar, allt som är hedrande för honom
Återvänder som vår egen heder. Upphör så med denna gudlösa vrede, [845]
Och fresta icke dessa; utan påsk'nda att blidka
Den upprörda Fadern, och den upprörda Sonen,
Medan inom rätt tid bönfallna Nåden ännu må finnas.

John Milton 1667

LPWJ svensk version 04/09/11

Förlorat Paradis: Bok I - V (J.Milton)