tårar
fläckar räkningshögen
mamma gråter igen
väljer varligt bland räkningarna
den kan vi betala, och den den tar vi sen

det finns en hets om att passa in
på ett sätt blev den hetsen inte min
för skrika och gråta och tjata
gör man inte
åt den redan utsatta

jag är sedan barnsben
van att ställa upp
jag har förstått pengars värde
insett att ju högre pris
desto högre värde på det materiella ytan

det som är gratis
är det som består
trots att jag barndomen lämnat för vuxna år
omtanke, kärlek och empati
för de som har det sämre än vi

jag vet inte vad som är rätt och fel
för det jag ser
är att de som fått mycket vill ha mer
mer och mer och mer

är det viktigaste i vårt liv
att ha pengar att finansiera all existens på?
eller är det att älska villkorslöst hur lite pengar man än har?