Det skaver mot mitt pannben,
alla tankar exploderar och det sprängs bort
bitar av mitt kranium
de fastnar i ditt hår, på din hud
men du ser det inte.

Jag vill dra mig undan, säga åt dig
säga till dig att du inte får röra mig
men all min hud skriker efter dig
och när du sover ligger jag tyst bredvid
sömnlös, mållös
mina läppar lätt mot din hals.

Dagarna går och jag försöker vända mig inåt,
gömma min smutsiga hud
bränna bort alla brännmärken
men du kramar min hand
du håller om mig och säger att
du och jag, clara, vi sitter ihop
och jag tror på dig.

Men jag tycker synd om dig
för jag ville aldrig bli din tumör.