I en dold obemärkt
hemlig värld av
barndomsgemenskap
gömmande i ett knähögt
blommande sädesfält,

där satt två små
pojkar viskandes hemligheter,

sedan springer dom stannar
i min dröm framför skymningsdunkla träd,

vänder sej om rosiga ansikten
två små gestalter
vinkar till mig försvinner,

skog slätter min bit av stranden
allt sluter sej
bakom dom

kvar är endast
ljusa skuggor dansande
till nattskärrans sång och vindens
melodi
som ömt viskar minnen
om två små pojkar
i ett böljande sädesfält
där solstrimmor en gång ristade våra hemligheter.