'Jag vill att du ska leva, Clara.
Det vill du med, eller hur?'

Jag minns det så tydligt, dina ord ekade mellan mina väggar
i ett rum som för längesedan slutade vara mitt

'Ja, mamma, jag vill leva.'

Jag vrider mig i ångest, bland fil, flingor och sojamjölk
bland chips, majskolvar och tv-spels kontroller
bland blanka men väl använda spel
jag stirrar ner i toalettstolen, försöker hitta något som
aldrig fanns,
stirrar på en ny badrumsvåg,
försöker hitta bitar som jag tappade bort för flera år sedan
men jag hittar det inte
jag tror inte det finns längre

(Men jag vill inte leva såhär)