Gamla bilder skriker på mig,
säger åt mig att
det är såhär det ska vara.
du var lyckligare då, och jag
jag hade det som jag förtjänade
och ja, jag är arg.

Snabbkaffe med havremjölk och
en cigarett hårt mellan fingrarna
och jag försöker stänga av igen,
men känslorna lyssnar inte,
de pratar inte med mig,
vill inte förhandla fram en lösning,
de är lika villiga att lyssna som jag.

Och du håller om mig hela nätterna,
jag håller dig vaken och trycker huvudet mot ditt bröst
eller försöker skjuta undan dina försök att
rädd mig.

Jag river upp gamla sår, gamla minnen
och tittar på dina

och det som är så jävligt är att dina skadar mig mer
än mina egna
för jag har vant mig,
jag kan hantera att jag var ett hål,
en förnedring, en värdelöshet som spred ut sig över alla andra
men jag kan inte hantera att jag inte kan göra dig lycklig.