jag satt i helvetets käftar och fikade. radion spelade the ronettes. hon stirrade på mig. sa inget. men jag kunde se i hennes ögon att hon avskydde mig.
”ska vi dela på det som är kvar?” frågade hon till slut.
”vadå för nått?” undrade jag.
Hon tog på sig sina svarta solbrillor och såg sig omkring.
”pulvret”
”aldrig i livet! ett milligram av den där skiten och du kommer gå apa här inne och slå sönder mig. det vet du lika väl som jag.”
Hon gav mig den där minen.
”skulle jag inte.”
jag visste hur mycket hon ville ha det. lika mycket som jag. men det var absolut inte läge för det nu.
”du skulle krossa mig. obarmhärtigt.”
”du är värdelös” viskade hon i mitt öra.
”jag vet honey, det är inget du behöver smyga med.”
”ge mig det för fan! ge mig det!”
hennes utbrott fick hela stället att tystna. hon rodnade. hennes hy var annars blek. nu var kinderna rosenröda. jag älskade henne. men det var så klart inget jag talade högt om. den kvinna som vet att du älskar henne kommer plåga dig tills du av egen vilja river ur ditt hjärta och sätter eld på det.

tystnad
slammer
tystnad
en festis. det blir tio kronor.
usch vilket väder. ja man blir alldeles svettig.
Ring ring
Vad ska du … kanske … ja han är inte riktigt klok …

vi satt båda djupt försjunkna i lösa tankar. egentligen hade vi inget vettigt att säga varandra. det hade vi aldrig haft. ofta hände det att vi satt i samma rum i timmar utan att säga ett ord.
Efter tio minuter av tystnad kände jag mig tvungen att bryta isen.
”du hatar mig va?” frågade jag.
”ja. du är en idiot” sa hon och stirrade ner i bordet. solglasögonen hindrade mig från att mäta hennes blick.
”jag har inget att invända. det vet du. jag har ju sagt det hela tiden.”
”hur fan kunde du ligga med den där horan?!” skrek hon.
hennes ljudnivå störde mig föga. blickarna från folk runtomkring störde mig desto mer. nyfikna jävlar. nu spetsade dom öronen minsann. jag blev rubbad. kunde inte samla mina tankar ordentligt. jag visste att det skulle bli fel.
”jag tänkte på dig hela tiden” snubblade jag ur mig.
”du, när jag tog stefans sats i munnen tänkte jag inte på dig en gång” replikerade hon snabbt.
”det var innan vi hade träffats baby. det räknas nog inte” sa jag och suckade samtidigt som jag försökte tända en cigg.
”men sara white för helvete. SARA WHITE! du kunde väl åtminstone visa lite smak om du ändå skulle vara otrogen. du drar ner min självkänsla i din skit. fattar du inte det!?”
hon hade eldat upp sig ordentligt. nu var jag glad att det fanns ett skyddsglas mellan våra ögon. jag gjorde en konstpaus; tog ett djupt bloss.
”så det hade känts bättre om jag hade legat med en snygg tjej. är det vad du menar?”
”ja”
”jag ska ha det i åtanke till nästa gång.”
”nästa gång! du är för fan dum i huvet på riktigt!”
den sista meningen hängde kvar i luften. vi tittade båda ut genom de lortiga fönstren.
”inga lysande utsikter va, sweety.”
”det är frågetecken efter en fråga.” gnällde hon.
”den var retorisk för fan, då ska det vara punkt.”
tre clowner klev in på fiket. en glad. en ledsen. och en som var sminkad till en mamma.
vi blev tysta igen. jag tänkte på framtiden och hon på sara white, förmodar jag. det hade börjat regna. bra för fönstren tänkte jag. hon mumlade någonting. jag hörde inte vad, men det fick mig att tänka på en het och osande vesuvio.