vill inte skriva mer

vill inte brottas mer

ändå envisas orden

trycker sig ut genom fingarna utan kontroll

bortom allt sans och förnuft

besegrad åter igen

vanmäktig stirrar hånfullt rad efter rad

detta fjantiga löjeväckande

tillfyllest vämjelig illamående

vad vill ni mig

vill befrias få luft

utan pardon ser jag texten på den ilsket vita skärmen

jag har inget att tillföra

vill skriva vackert och klangfullt

tjusigt och omhuldande

som en öm smekning

och orden som hamrar sig mot tangenterna är svarta

blottade på allt utom askan

strödd till botten

whats the point

samma vånda och besvikelse varje gång

det blir aldrig sköna serenader

bara oljud mot trumhinnorna

skrikandes högre

resignerar inför faktum

skriver skiten ändå

inga klackar i taket

bara ren och skär olust

och utan hopp

om bättring

orden bara blir