jag sa inget då jag mötte din blick
men du log ändå
och av ditt minspel 
anade jag att du förstod

jag undvek att titta mot ditt håll
men jag kände din närvaro och
i telepati öppnades den dörr som
blåste liv i oss båda

vi drogs in i rummets slutna frågor
där ingen av oss visste utgången och
jag lyfte blicken mot taket för att där 
följa de olika mönstren

tystnaden sorterades efter vår egen
la sig i rummets väggar
tills den kvävdes i upprinnelsen
av våra första ord..

-är det ledigt?
-ja varsågod..