Och vi hamnade på samma plats igen
några centimetrar kall oktoberluft mellan oss
Tårar likt en volang längs ögonfransraden
blinkar
Jag vill inte att han ska se mig svag
för honom

"Jag är rädd att du ska börja gilla mig för mycket"
och hjärtat spricker i tusen bitar när han säger så
"Jag passar inte för sådant. Jag dör om jag skulle orsaka dig mer smärta"

(Men jag kan ju inte leva utan dig)

Och lördagsnatten glider mellan mina fingrar
avståndet förblir detsamma som förut
Tappar tålamod,
förstånd,
orkar inte vänta
Pressar mina läppar mot hans
och vi skakar,
vibrerar
Äntligen

Att älska honom är enkelt
även fast han är så svår