Stilla jag går längs korridorer
med en kaffekopp i hand
detta är en upprepning
så här är det att leva i mitt land

alla väsen är lika
murar är min enda vy
måndag eller fredag spelar ingen roll
var dag är ett vakuum

ett år har gått
men det kändes som igår
året framför känns längre
men det sägs att tiden läker gamla sår

vaknar mitt i natten
summerar min dag
hände detta igår
eller sker det idag?

tiden känns diffus
och jag bara drömmer mig bort
till en annan dag

det finns frågor
som aldrig får svar
det finns ord
som aldrig ger en mening
ovisshet och leda
är det enda som finns kvar

så jag tar min kaffekopp
och håller den hårt i min hand
jag känner till min begränsning
så här är det att leva i mitt land