Chocken när jag för ett tag sen insåg att en av mina favorit poeter var en mediakåt kristdemokrat. Yes jag snackar om Marcus Birro. Just där ser man ett konkret exempel på att personens åsikter inte borde styra det man tycker om dess verk. Om det inte är politiskt förståss. Birro har ju tillexempel någon dikt om gud, jag håller inte med honom men jag kan erkänna att formen på dikten är fantastisk. Att inte dömma är något jag själv måste lära mig. Trotts att jag älskar rödmusik så är det okej att lyssna på och tycka om musik gjord av någon blå. Det är också okej att älska Birros dikter för ja killen kan verkligen skriva.