En pojke sitter och beundrar glasfönstren i en kyrka -Mamma. Helgon. Är det dom man ser himlen genom
"Alla helgon är människor, men alla människor är inte helgon"
Jag ser himlen genom andra
deras sätt
ljus i deras ögon
kärlek i deras händer
där famnen öppnas
Jag ser himlen genom mina helgon
genom de som lyft mig från bottenlösa djup
de som sett mig genom alla mina masker
de som följt mig en bit utmed slingrig snårig stig
de som suttit vid min sängkant till gråten klingat ut
Jag ser himlen genom dig
som delar en glimt av ditt liv
med mig
som ler mot mig
genom strömmen av forsande brus runt oss
där mitt i livet
ser jag himlen
i dig