vissa nätter är förutbestämda
trots blytunga ögonlock
är tankarna flyktiga likt röken från
ett döende ljus

lakanen får ingen ro
de snurrar sig ängsligt runt mina ben

nattens bekymmer har en lång skugga
trots sin ringa storlek
väckarklockans ilskna röda siffror
stirrar mot mig
i


sekunder

minuter

tickande obevekligt
ty inget hejdar tidens gång

morgonens sirliga ljus
är ibland den enda räddningen.
För när solen leende stiger ny
kryper alla bekymmer ner under en sten
för en dags vila