hoppet
vinande vintervind från norr
isade runt knut och torg
vimsade runt med konfettiregn av snö
blåste upp drivor med bomull
natten var knasterkall
knarrande snö
lyktor med flämtande ljus
kanske en flackande marschall
värmen från husens inre
nådde ändå ut
där de stod och huttrade tätt intill
kylan blev lättare att tåla
när man tillsammans drömmar fick måla
och kylan hur påtaglig än var
försvann med drömmens värme
vad gör det att andra slapp frysa
att de högdraget inne fick fnysa
om fattigdom och armod
något de inte förstod
nordanvindar vina kalla
några frös men inte alla
i marschallens varma sken
kom hoppet och lyste upp med mod
på de som vågade leva och förstod