när jag byggdes
var jag omsvärmad av romantiker
drömmare och byggare
ingenjörer med storsinta planer
investörer med öppna plånböcker


men mina närmaste
kom att vara arbetaren
skyttel trafik i aldrig sinande ström
kom de till mitt rike
svettades
slet

kanske var det förgäves
vem minns deras vedermödor idag?
jag har blivit bortglömd nu

för från en aktiv roll i byns näring
till möglet och mossors förtäring
sakteliga jag förvandlats till ett monument för eftervärlden
ett tecken med tiden
kollapsade ekonomier
bubblor som spruckit och aldrig åter byggts

så tyst i mitt inre

jag står här
som ett minne av det svunna
kanske blir delar av mig tids nog återvunna
ensam och naggad i alla hörn

du lilla människa
på upptäcktsfärd
ta en titt på svunnen värld
tag till lärdom om tid som svunnit
tills du väg till framtid funnit

trots min ensamma tysthet där jag står
kommer glädjen med svalorna varje vår
ty de sliter likt människor en gång gjorde
i skytteltrafik med måsten och borden