Min andedräkt blir till ånga i eftermiddagsluften
våra likadana kängor går i samma takt
och din röst är mjukare när vi är ensamma

Att få sitta mitt emot
dig och allt som är du
Att möta dina ögon ovan
rykande kaffekoppar
Du är så fin när du ler
och du glittrar lite som frosten på fönstren

Fingrar nervöst på skjortan,
förklarar att jag visst är ledsen

och du säger att du förstår

och tittar på mig så som bara du kan

Min andedräkt blir till ånga på din balkong
våra cigaretter tar slut nästan exakt samtidigt
och du håller upp dörren för mig

"Tack för kaffet"