Nu efteråt var det ganska fint
Att vi vågade tillbringa så mycket tid
fast vi visste att
våra hjärtan slog i otakt

När vi låg tät brevid varandra
du smekte min arm och sa "det här är egentligen ganska bra"
jag svarade med att krypa närmre
sög mig fast vid minnet
för vi båda visste
att det inte skulle finnas imorgon

Hur vi klamrade oss fast
vid den minsta gnistan
försökte blåsa glöden till liv
ljög för varandra att vi hörde ihop
fast vi alltid vetat
våra tankar var aldrig menade
att nystas ihop
som när vi låg i din kalla säng
den där första natten