ibland
när världen med sin ondska
tränger in i kärnan av det som är jag
när inte längre något är vackert
utan nedsölat
måste jag
öppna upp nödventiler
som släpper ut giftet

i sitt etui
ligger min humörräddare
nött och sliten
men med en klang som renar

hänsynslöst
sorgefyllt
glädjeosande


efteråt är världen vackrare igen
och jag
en bättre människa