Inre cellskräck och utomhuspanik
mina ultrarapida vardagsskrik
räcker inte längre till och jag gör allt
för att värma mig från det som gör mitt inre så kallt
likväl kan jag inte andas här så jag håller hellre andan
kanske kvävs jag till livs kanske slipper jag våndan
det som kallas ångest bara ett ord tomt på mening
äckel är vad det handlar om äckel innanför göds genom utanföramning
stiger från botten av magen till toppen av strupen
jag kräks ut själsinnehåll skriker ut meningslöshetsvrål
det kan aldrig ge mig tillräckligt jag trycks full med mer än vad jag tål
löven gulnar och rodnar jag svartnar
rår inte för det rår inte om det jag bara somnar
bort från verklighet sanninghet bort från ohållbar omgivning
håller ingen om mig håller inte ihop rasar runt omkring
jag vaknar lika trasig som innan bortfallet flyktfallet
besvikelser går i repris blixtpåminnelser i attackanfall
jag vill vara lugn tyst stilla vilad utsövd
jag vill leva utan terapeutisk återspegling och utan centrala nervsystemets drog behövd







051014