Jag vill inte dela deras tid
Vad är mitt problem?
Vad är det för fel på mig?

Teorierna ligger som puzzelbitar framför mig
Det kryllar av dom
och jag står där med bakbundna händer
och försöker sätta ihop dom i hjärnan
för att se helheten
den bakomliggande orsaken

Jag blir trött
så trött...

Jag måste veta!
Är det för att jag är svartsjuk?
Tveksamt hela anledningen
Jag har blivit det förut och kunnat hantera det
Vad är nytt nu?

En känsla av att det inte är någon idé
Meningsfullheten är borta
Bortblåst

men ingen vind är stark nog
för att blåsa bort dig från mig

Jag tar lite distans nu,
försöker lösa puzzlet
och vinna mening
samtidigt som jag undrar hur besviken
du är på mig
för att jag inte är där du är
Jag kunde inte riktigt lyssna på dig

När du tar mina händer
tittar jag bort
ut genom fönstret

Vad är det jag drömmer om?

För när du är bortrest
tittar jag in genom fönstret
och önskar att du skulle komma hem

Alltid lyfter jag blicken mot någonting
långt långt borta
livrädd för att leva för någonting alldeles intill

Puzzelbitarna kryllar på bordet
En för svartsjuka
en för rädsla för relationer
en för värdelöshet
en för sorgen i min familj
en för trolöshet
en för förvirring
en för osäkerhet
en för ensamhet
en för karma
och jag kan inte sluta stirra
på allt som jag vill bli av med
som får mig att krympa
och sluta hoppas

Men jag vill ju förstå!
Ha en helhet
och jag berättar för Mathias
som på något vis
gör mig lite mindre trasig
men hur ska jag kunna veta
att han alltid kommer vara min vän
när han flydde från mig
för att jag kom för nära?

och jag har insett att ALLT
kan FÖRSVINNA

men sedan du fäste dig vid mig
har du stannat,
försökt hjälpa,
gett nya chanser

Jag kommer inte förlora dig
Du kommer förlora mig
för jag tror inte på Gud när Han säger
att det är värt det

Jag är för rädd för vad du inte känner,
för att dö en långsam död
Puzzlets motiv är bara ett ändlöst svart hål

Gud vill att jag älskar dig
men vill du det
egentligen?