vi når deras målvikt
sedan slänger de ut oss i en värld vi
aldrig, inte någonsin
har varit redo för.

vi blir friskförklarade, de
spottar på våra journaler och slår ihop dem
de klibbar ihop och vi lämnas för att överleva
ensamma
i en ätstörd värld.


- - -

sekunder, minuter, timmar
dagar, månader, år
tiden går och
vi förblir friskförklarade,
vi håller vår målvikt men,

men,

vi blir aldrig riktigt nöjda,
vi ser oss omkring och världen
ler tillbaka,
med perfekta vita tänder, perfekt
platta magar och
höftben och nyckelben som sticker oss i sidan.


- - -



är det så konstigt att man aldrig riktigt blir bra
när man är
friskförklarad

i en ätstörd värld.