I de mörkaste av våra vrår
brinner nu ljus
dit inget annat ljus når.
Små ord av kärlek i alla hus
som om tiden läkt alla sår.

Ingen undran om vad som komma skall
och mörkret är nu inslaget med röda band.
Gemenskapen är inte längre iskall,
alla sträcker ut sin varma hand.
Allting är som bortglömda fall.

Det har vart närmast mitt hjärta
men längtan dit är som bortblåst
lögnen om allt skapar inget annat än smärta.
Den är inom oss låst
och färgar av sig likt svärta.

Alla dessa begär
och förhoppning om att någon annans hjärta svider
skickar själen till sin egen sfär
med vetskap om att kroppen lider
och förnuftet är inte här.