Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

snöflingor

likt fjärilar

som dalar

ned mot den svarta asfalten

en gör ingen skillnad
två kanske liten

men plötsligt

sker miraklet
det nattsvarta
blankisade blir vitt

likt fjärilar
en och en
kommer vi människor

som ensamma gör vi kanske liten skillnad
men när vi samlar
goda krafter

kan det ske mirakel!

världen kan bli fylld av ljus

vi måste våga
släppa molnens kant
kasta oss mot det hårda och svarta

med ett inre
fyllt
av kärlek


Fri vers av ~alruna~
Läst 189 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2011-12-20 20:00



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Vackra snöflingor dalande ner mot den svarta asfalten och plötsligt infinner sig ett mirakel. Till synes helt hastigt är marken vit och glimmar med ett milt sken under himlens alla stjärnor och man kan bege sig ut och göra vilda änglar mitt i den allra kyligaste av årstider. En efter en vågar flingorna släppa greppet om molnen, alla fullkomligt unika men samtidigt intimt förenade, och tillsammans gör de den skillnad som världen så innerligt behöver. När man vågar kasta sig från kanten ner mot den väntande svärtan och hårdheten så kanske det inledningsvis kan göra lite ont, men bit för bit så fylls likväl tillvaron av värme, tillit och kärlek allteftersom de goda krafterna samlas. Jag tycker att den här dikten är hoppfull och att den visar på att det faktiskt går att åstadkomma en förändring. En ensam fjäril kan visserligen inte göra mycket. Men ett helt moln av fjärilar skulle faktiskt kunna lyfta ett berg.
2011-12-20
  > Nästa text
< Föregående

~alruna~
~alruna~