Du har varit vår tillflykt

från släkte till släkte



Innan bergen blevo till

och du gjorde jorden,

ja, från evighet till evighet

är du, o Gud.



Du låter människorna vända åter

till stoft



Tusen år är som

en nattväkt.

Du sköljer dem bort;

de äro såsom en sömn

som gräset som frodas

men avhugges och

försvinner om aftonen.



Vi förgås genom din vrede

och plötsligt ryckas vi bort.



Du ställer våra missgärningar inför dig,

våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.



Alla våra dagar försvinner

genom din förgrymmelse,

vi slutar våra år såsom en suck.



Vårt liv varar sjuttio år eller åttio

om det blir långt

och då det är som bäst,

är det möda och fåfänglighet,



ty det går snart förbi,

likasom flöge vi bort.



Vem besinnar din vredes makt

och din förgrymmelse,

så att han fruktar dig?



Lär oss betänka

hur få våra dagar är

så att vi må undfå visa hjärtan.



Herre, vänd åter.



Huru länge dröjer du?



Förbarma dig över oss.



Mätta oss med din nåd,

när morgonen gryr,

att vi må ljubla

och vara glada

i alla våra livsdagar.



Giv oss glädje

så många dagar,

som du plågat oss,

så många år,

som vi lidit olycka.



Låt dina gärningar

uppenbaras för oss

och din härlighet

över våra barn.



Och Herrens

vår Guds ljuvlighet

komme över oss.



Må Du främja för oss

våra händers verk;

ja, våra händers

verk främje du.