I kvarteret där jag bor, ser jag ut över taken. Månen är livlig ikväll, när den dansar i kosmos. Längst gatorna ser jag liv och rörelse. Jag har varit nere på gatan, för jag vill känna pulsen igen.

Nya ansikten, flyktiga blickar och nya spår att trampa upp. Jag har gått sönder mig, jag har trampat fel. Men när jag vänder mig om, och alla bara ler, är livet inte så dåligt ändå.